Kan man bli tonåring när man är elva och ett halvt? Inte bus och bråk och sånt där som är vardag i en familj med allehanda bokstäver. I dag funderade jag för i dag var jag pinsam... Sonen ville bli skjutsad till Kumla där några av hans kompisar fanns med cyklar. Sagt och gjort så stoppade jag in lillasyster med vän i baksätet och tog med cykeln på cykelstället. Så där som jag gör mest varje dag. Men det var nu det hände. Han ville bli avsläppt staxt innan torget och trots att jag erbjöd honom att skjutsa honom ända fram så envisades han. Nu borde jag stanna och släppa av honom hävdade han bestämt... Men som den jobbiga mamman jag är så gjorde jag på mitt sätt;) Stannade snällt där torget börjar och släppte av honom, MEN eftersom gatan är enkelriktad så var jag tvungen att sedan fortsätta runt torget och då le fint till min Buse och hans vänner =O)
Undrar om det var för att jag just planterat en massa blommor (en smula jordig), hade hans övegivna shorts, osminkat ansikte, rufsig tofs och foppatofflor. Eller om det helt enkelt är så att han håller på att bli stor min lille Buse=)
Själv fick jag flashbacks från tonåren när min pappa envisades med att hämta mig alldeles utanför folketshus i Kumla när man varit på disco. Hur jag än argumenterade att den lilla dieseljettan skulle passa att stå runt hörnet så envisades pappa med att utanför dörren var den allra bästa upphämtningsplatsen för mig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar