om saknaden efter rackarungar

Då har man jobbat sin första dag då... Rörigt är väl ett milt ord att säga... Ingen stans att vara med min lilla oroliga grupp är inge vidare när man har ett par elever som blir ännu oroligare när det är så... Trotts och testning av alla gränserna tror jag var dagens melodi. Men en och annan "skönt att du äntligen är tillbaka" lite kramar och sånt hjälpte upp det lite. Jag har verkligen saknar de små rackarungarna, fast inte jobbet direkt. Jag längtar till mitt nya jobb. Men fem ordinarie skoldagar till ska jag nog fixa ;) Lite glad blev jag när jag pratade med en pappa vars son jag redan tagit flera strider med trots att det gått bara en timma. Han var lite hängig så jag ringde pappan som sa att "är du äntligen tillbaka, han har längtat efter dig" han skulle aldrig själv säga det så det var kul att höra det av pappan=) Ungen skickade jag hem med läxor och uppmaningen att gå hem och sov, gör läxorna och kom tillbaka som en gullig unge i morgon. Han lovade =O)